Herrarna tog en tung seger på Studan

Det var nästintill sensommarvarmt, trångt och högljutt i när domare Magnetorp blåste igång söndagens match mot Dalkurd FF hemma på Studan, som hade en av sina bättre dagar den här säsongen. 2115 personer (var det verkligen alla?) hade tagit sig förbi svandammen och in i borgen för att se Sirius fortsätta kamp i serietoppen. Och man skulle inte bli besvikna.

Det började förvisso ganska studsigt och stressigt och lagen såg nästan ut som två kloner den första kvarten; hög press i försvarsarbetet och en backlinje som inledningsvis plockade fram drivern istället för några precisionsinstrument. Dalkurd inledde dock jakten på målchanser bäst och hade redan hunnit pröva Bylund både två och tre gånger innan Ian ryckte sig loss på vänsterkanten och skapade Sirius första riktigt heta målchans. En lätt pet förbi vänsterbacken och en växel till i benen så var Sirelius förbi innan han hittade Dalil Benyahia strax utanför straffområdet. Dalil hann med att vika ihop Gustaf Sundström både en och två gånger innan han avlossade högerdojjan. Men bollen gick både högt, snett, fel och utanför.

Efter att lagen känt och klämt färdigt på varandra började man nu spela mer och skicka mindre. Oroväckande nog såg blåsvart inte helt bekväma ut. Det såg lite stirrigt ut och organisationen i försvaret var inte på topp, vilket Kim Bergstrand också påpekade i dryga 150db efter att Robert Mambo Mumba gavs ett friläge snett till vänster i Sirius straffområde. Lyckligtvis för blåsvart kunde Bylund läsa honom lika snabbt och enkelt som baksidan på ett mjölkpaket med mycket bilder, och han låg i luften som en ostbåge åt rätt håll nästan innan skottet lämnade högerfoten och tv-paraden var ett faktum.

Följande 15-20 minuter bestod av att lagen turades om att pröva halvchanser och lite till. Sirius mäktade med ett antal skott utifrån och en bättre nick från Björkebaum, men inget som hade fått Glenn Strömberg att gå upp i falsett. Dalkurd å sin sida lyfte in inlägg på inlägg från sin högerkant, och tvingade Nyström och Larson att sätta på sig sina bästa nickskallar.

Men, med bara fem minuter kvar av den första halvleken skulle då det förlösande 1-0 målet trilla in. Blåsvart fick ett inkast högt uppe till vänster på Dalkurds planhalva och Käck satte snabbt bollen på Sal’s fötter. En elegant vickning förbi en försvarare senare hittade unge Jobarthe en egen fil att sticka in bollen på Ogbu som smart löpt in diagonalt i straffområdet. Moses avslut satt så nära stolpen det bara gick och Studan fick explodera (nåja!) en första gång.

Men jublet hade kunnat fastna i halsen då Dalkurd direkt efter avspark lyckades spela sig fram till en jättechans där en nick från bara ett par meter träffade Bylund som instinktivt volleybollblockade på mållinjen. Men, Sirius lyckades i alla fall kliva ut i omklädningsrummet med en trivsam 1-0 ledning.

Om den första halvleken kändes öppen och jämn så inleddes den andra med en större Siriusdominans. Golfklubborna längst bak hade packats ner och man rullade förtjänstfullt runt bollen och fick Dalkurdsspelarna att löpa, löpa och löpa i försvarsspelet. Man kunde bita sig fast högt upp på offensiv planhalva där man vithajscirkulerade runt straffområdet för att hitta ett läge att hugga på. Men, just avsluten lös med sin frånvaro.

Dalkurd kom också att kort vakna igen efter att ha spelat den första kvarten på morfin. Man lyckades under en tiominuters period återigen sätta in luftvärnet och inläggen kom från både höger och vänster såväl som sent som tidigt. Men, både Nyström och Larson hostade upp en extra decimeter när det behövdes och kunde allt som oftast agera otåliga dörrvakter vid målområdet.

Efter dryga 70 spelade hade Sirius tagit över ordentligt. Det höga bollinnehavet hade fått gästerna att löpa sig trötta i försvaret och man gavs nu större yta och mer tid för att bygga sina anfall. Men nästa mål skulle dock komma ur ”nästan ingenting”. Sirelius, som var riktigt bra, lyckades bryta ett slarvigt uppspel högt upp till vänster och man hamnade snabbt i ett 4 mot 3 läge strax utanför Dalkurds straffområde. Bollen gick till Ante som löpte på utsidan som i sin tur tog sig ner mot kortlinjen för att spela tillbaka bollen ”snett-inåt-bakåt”. Sirelius som nu tagit sig hela vägen till straffpunkten slog dock hål i luften och en gemensam suck han gå genom Västra Sidan, innan Moses rakade in bollen i den vänstra burgaveln. 2-0 och det kändes spikat och klart.

Knappt hade applåderna lagt sig innan det var dags igen. En snabb omställning från egen planhalva avslutades med en 50 meterslöpning av Käck som tagit sig in centralt där han både tog emot, höll i, gjorde sin försvarare och dunkade in 3-0. Ett riktigt klassmål som förtjänade en stående publik.

Med 3-0 i bagaget var matchen naturligtvis redan död, men det blev ändå onödigt händelserikt i slutet. Dalkurd gjorde ett sista dödsryck och lyckades både göra mål och sätta press mot Siriusmålet och Junior Omoh han också med ett mordförsök på Bylund (som var bland de bästa på planen) i form av en halvvolley strax utanför straffområdet. Men, det var egentligen aldrig någon som han bli orolig, och inbytte Gustafsson fick också ta emot de sista applåderna när han i den 91:a minuten kunde lyfta in 4-1.

Segern innebär som sagt att herrarna nu befäste sin plats i tabelltoppen med bara fyra omgångar kvar att spela. Med tre poäng upp på Östersund har man allt i egna händer och Superettan känns nu riktigt, riktigt nära. Gör nu ert Uppsala och följ med laget till Vilundavallen den 8/10 för matchen mot Väsby United, så ses vi på Studan med tre nya poäng nästa gång!

IK Sirius 4-5-1