Förlust mot Vasalund

I grund och botten är ett seriespel i fotboll en väldigt enkel och logisk uppbyggd tävling och Div 1 Norra är utgör inget undantag. Lagen börjar samla sina poäng ungefär samtidigt som galonklädda dagisbarn börjar samla gullvivor, och samlandet fortsätter tills spelordningen gått hela vägen ner, vänt och klättrat upp igen. Lagom till att SJ dragit igång sin årliga tågroulett kan en vinnare koras och årets säsong kan summeras. Något som aldrig förändras är att en vinst betyder tre poäng. Varken mer, varken mindre. Utifrån detta är det alltså lätt att dra slutsatsen att alla matcher, oavsett var, när och hur, är precis lika viktiga. Men självklart är det inte så.

 

Med tre matcher kvar att spela av årets säsong var dörren till Superettan inte bara inom räckhåll, den stod ju olåst och nästan på glänt. Under lördagen hade serietvåan Östersund inte gjort vad man skulle när man ”bara” orkade med oavgjort mot Dalkurd. Sirius hade alltså möjligheten att avsluta spelhelgen med att ge sig själva en fempoängsledning, med sex poäng kvar att spela om. Matchen mot Vasalund kunde, som ni förstår, i princip ha avgjort serien. Nu blev det inte så.

 

Det var en ytligt blöt och väldigt snabb plan som välkomnade de båda lagen, nästan som om ismaskinen från planen bredvid tagit ett extravarv. Det hala underlaget i kombination mer det inledande autobahntempot gjorde att dem första 5-10 minuterna blev ganska så studsiga och okontrollerade. Men lagen anpassade sig snabbt, och det dröjde inte särskilt länge innan man visade att man var två av Norrettans spelskickligaste lag.

 

Det var jämt, tight, snabbt och kontrollerat. Sirius första halvchans uppstod efter en stenhård ”Anfieldslagen” crossboll av Käck från sin vänsterbackposition till Moses långt uppe till höger på Vasalunds planhalva. Mottagningen var det inget fel på, inte heller genombrottet in i planen strax utanför straffområdet. Skottet däremot, hade fungerat bättre på en fairway än vad det gjorde 16 meter utanför straffområdet på Studan.

 

Ett par halvchanser senare kändes det som att blåsvart ätit sig in mer och mer i matchen. Det jämna bollinnehavet började nu, som vanligt, att tippa över, och det dröjde allt längre mellan Vasalunds anfallsförsök. Men, det hände inte så mycket. Inte mycket alls faktiskt. Vasalund spelade disciplinerat i sitt försvarsspel och pressade högt när man skulle, för att i något moment efteråt falla lika smart. Man suddade bort Moses och Linus på högerkanten totalt, och Ian på vänsterkanten rörde knappt bollen. Istället gick Sirius bolltrillande uteslutande mellan backlinjen och duon Skoglund/Jobarteh på mitten (båda kunde ha delat på titeln ”matchens lirare” för dagen, och Sal visar återigen att han håller för både en och två nivåer högre upp i seriesystemet, något Jens T Andersson bör ha gottat sig över uppe på läktaren). Med den offensiva kvartetten isolerad hittade man helt enkelt inte fram till några riktigt heta chanser.   

 

Vasalund avslutade sedan halvleken starkare med ett par vassa instick mot djupledslöpande anfallare, men Bylund var ständigt vaken på linjen och kom ut långt utanför straffområdet både två och tre gånger för att städa undan gästernas chanser.

Den andra halvleken börjar vassare för hemmalaget. Man letar sig direkt fram till ett skottläge utifrån, men Dalil träffade ungefär lika bra som Moses gjort i den första. De följande 6 minuterna spelas bara på Vasalunds planhalva. Det ser lite ut som ett handbollsanfall där bollen går fram och tillbaka och korta löpningar på utsidan avlöser varandra. Problemet är spelarna ”på linjen”. Insticken lyser med sin frånvaro, och för att använda en numera uttjatad fotbollsklyscha: Vasalund hade nu parkerat sin spelarbuss i straffområdet. Det var trångt och tight, argt och jävligt helt enkelt!

 

Dryga timmen spelad hade Sirius tagit över bollinnehavet helt. Det kändes också som att hemmalaget äntligen började hitta allt närmre mål. Framförallt genom fasta situationer. Smedjegården avlossade ett par bättre frisparkar utifrån, precis som Käck, och både Ante och Moses hade bättre lägen med skallen. Men, inga mål. Vasalunds anfallsspel bestod nu uteslutande av långa bollar i djupled mot en ständigt löpande Kevin Kabran på vänsterkanten. Något som skulle visa sig vara effektivt.

 

I den 67:e minuten skickades den första quarterbackliknande passningen mot vänsterkanten som landade på rätt sida mellan Smedjegården och Kabran (sett med Vasalundögon), och utan något som helst understöd och med oceanstora ytor hade Kabran inga större problem att vika in och avlossa högerfoten. Bylund gjorde dock en bra räddning och lyckas även hålla returen precis framför fötterna på nästa Vasalundanfallare som tagit sig in i boxen. Man tyckte att blåsvart nu borde insett att just den kanten bör man nog hålla ett extra öga på? Om inte så insåg man det bara minuterna efteråt.

 

Efter att Mohammed Eid fått kliva rakt in i planen och enkelt vikt förbi både en, två och tre Siriusspelare skickade han en ny lång boll mot Kabran på vänsterkanten. En Kabran som återigen rätt mot Linus. Som återigen hade oceaner av utrymme. Som återigen vek in och avlossade högerdojjan. Resultatet? 74 min spelade, 0-1 och en kalldusch modell isvak.

 

Sirius försökte göra ett ryck den sista kvarten och hitta en kvittering, men förgäves. Det såg ryckigt och krampaktigt ut, och matchen kantades av avblåsningar, spelavbrott och tidsslösande. Vasalund spelade smart och täppte igen så gott man bara kunde men höll också i bollen förtjänstfullt. Siriusspelarna blev allt mer stressade och med stressen kom också misstagen. Även om Sirius hade en offsideboll i nätet kändes det aldrig riktigt nära. Och sen gick bara slutsignalen…

 

Så. Istället för att ha sparkat upp dörren till Superettan och ställt sig på tröskeln med tårna på rätt sida står man nu kvar och stampar utanför en vecka till för att få känna på handtaget. Med sex poäng kvar att spela om leder man serien före Östersund med två poäng. En seger mot Enköping i nästa omgång kan alltså leda till en seriefinal där allt kan avgöras, då Östersund står för motståndet i den sista hemmamatchen för säsongen. Men först måste naturligtvis Enköping besegras. Man får ju inte glömma att alla matcher är precis lika viktiga…

IK Sirius 4-5-1